chrillan.blogg.se

Hunden sägs ju vara människans bästa vän och jag är en av de första att hålla med på den punkten. Jag har haft hundar sedan barnsben, men jag tror att den nuvarande är den mest speciella av dem alla. 

 

 

 

 

 

 

Sagan om Junior började en junidag 2009, då jag satt och tittade på Blocket efter "blandrashundar till salu". Plötsligt dök en annons upp med en av de vackraste hundar jag skådat. "Junior fem månader söker nytt hem." Hittade telefonnumret till ägaren och ringde direkt. Jodå, han fanns kvar och vi var välkomna att komma och hälsa på honom. 

 

Sagt och gjort, vi styrde kosan mot Ställberg i det bortersta av Bergslagen. Vi möttes av en otroligt energisk och överlycklig "liten" hund på 20 kg, som välkomnade oss med hela kropppen. Jag slog mig ner på en köksstol och plötsligt hade jag en hund bredvid mig och hans huvud placerat i mitt knä. Det var i den stunden Junior valde mig till sin matte. 

Vägen fram till idag har inte varit alldeles spikrak. Det fanns en del att jobba med, lite slipning på diamanten så att säga, men resultatet har blivit en supersnäll, genomtrygg och väldigt familjär hund på 45 kg. Han älskar att sova på mattes fötter på nätterna, ligga sked med husse på helgmorgnarna och blir alldeles salig när de yngre i familjen både pillar i öronen eller klär ut honom i diverse utstyrslar. 

Han kan den ädla konsten att stå bredvid sängen, lägga huvudet på min mage och somna!

 

 

Han får mig alltid på bra humör, eftersom han är en väldigt glad hund som har en smittande energi. 

 

Han älskar mig villkorslöst och det tror jag faktiskt bara en hund kan göra!