Det här med att vara syndabocken. Hur ställer jag mig till det? Bra fråga. I alla separationer är det ju alltid en som lämnar och en som blir lämnad. Är det inte de två i relationen som allt handlar om och hur de ställer sig till situationen? Sen vad omgivningen tycker och tänker kan de bespara i alla fall mig. Fick idag en hatisk reaktion av en närstående, där jag utmålades som anledningen till att hon mådde fruktansvärt dåligt över vad jag har "ställt till med". Tack och lov har jag aldrig ångrat mitt beslut och tar inte åt mig, men lite energi tar det ifrån mig och det retar mig. Tur för mig att jag har den positiva livssyn jag begåvats med och att det negativa ganska snabbt rinner av mig.
Låt mig få leva det liv jag vill leva, utan att döma mig för mina beslut.