Det finns vissa stunder då jag tvivlar på mig själv som förälder. När jag har mycket att göra och det känns som om jag inte har tid för dem. När det enda vardagen går ut på är att jobba, laga mat, läsa läxor, tvätta och natta.
Men då är jag tvungen att stanna upp och fundera. Vad mer kan jag egentligen ge dem? Jag ger dem all min kärlek, de har tak över huvudet och mat på bordet och jag finns alltid där, om de vill ventilera tankar och funderingar. Jag försöker vara en bra vuxen förebild, som visar vad som är rätt och fel och ge dem mod och styrka att lita på sig själva och tro att de kan allt de vill.
Tvivlet är borta för stunden och jag kan summera att jag är den bästa mamman mina barn kan ha!