Jag satt och gick igenom gamla fotoalbum och så dök det här upp. Det enda foto jag har på mig, när jag mådde som sämst. Jag vägde närmare 40 kg mer än jag gör nu, men den största förändringen är nog ändå den inre resan jag har gjort. Från att ha haft ett dåligt självförtroende och inte haft så många egna åsikter, till att våga stå för det jag brinner för och framför allt, tro på att jag kan om jag vill. 

Hon på fotot finns inte mer, om än ibland när jag får för mig att jag blir uttittad för att inte passa in i mallen. Men då kickar jag mig själv i häcken och intalar mig själv att jag duger precis som jag är och jag har all rätt i världen att ta den plats jag har förtjänat.