Tänk vad en doft kan sätta igång sinnena. När man tänker efter så finns det många dofter som man kan relatera till. Jag tog mig en funderare på vilka dofter som gör mig lite extra uppmärksam.
Jean Paul Gaultier - La male
Den doften använde min pappa ofta och nu även min son ibland. Av den blir jag lite ynkligare och känslosam, men det tillåter jag mig att bli.
Dior - Fahrenheit
Den doften påminner mig om när jag var liten, satt i solen utanför stallet och rengjorde sadel och träns med sadeltvål. Har alltså lite svårt att tycka om lukten när den sitter på karlar...
Dolce & Gabbana - Light blue
Den påminner mig om en, ack så blöt och vild kryssning. Ojojoj, den gillar jag inte alls! Hahaha!
Elizabeth Arden - Red door
Den doften älskar jag och vet att den även luktar gott på mig. För det är ju nästa grej med dofter. De kan ju lukta hur gott som helst i butiken, men när man får den på huden så kanske det luktar något helt annat...
Charlotte Perelli - The girl
En ny favorit i skåpet. Jag är redan inne på andra flaskan och jag har inte ledsnat ur på den ännu. Annars är jag ganska ombytlig och brukar tröttna ganska fort...
Och här kommer en joker i doftminnenas kavalkad:
Husvagnsdoft.
Om ni vet hur det luktar inne i en husvagn, då vet ni vad jag pratar om. Doften av husvagnsinredning tar mig tillbaka till tonåren och min första kärlek. Mer än så säger jag inte!
Ha det bäst och fundera på vilka dofter du har minnen till!
Började att tänka på året som ligger framför mig, lika tomt som ett oskrivet blad. Vilka löften vill jag ge till mig själv, för att få ut det bästa av dagarna?! Jag kom fram till följande:
Bli ekonomiskt oberoende.
Skaffa ett boende utomlands, någonstans där solen alltid skiner.
Och nu till de realistiska löftena till mig själv. De är:
Att försöka få vara kvar och arbeta med det jag gör idag. Sällan har jag fått så mycket respons, energi och glädje av ett arbete som detta!
Att fortsätta framåt på vägen mot en bättre hälsa. Jag mår så mycket bättre både fysiskt och psykiskt och det smittar även av sig på resten av familjen.
Att behålla känslan av att jag kan, vågar och vill. Jag har kontrollen över mitt liv, jag vågar och vill framföra mina åsikter, utan att vara rädd för vad andra ska tycka och tänka om mig.
Att fortsätta skriva. Jag får ut så mycket av skrivandet, jag blir lugnare och mer tillfreds och jag sover till och med bättre. Till slut kanske jag vågar skicka in allt material och försöka få min dröm uppfylld. Att få ge ut en bok.
Och till sist, men inte minst. Jag lovar, av hela mitt hjärta, att ALDRIG sluta älska mina älskade ungar!
Och det löftet, är det som jag aldrig någonsin kommer att varken glömma bort eller misslyckas med! Men jag ska även kämpa för de andra löftena, varje dag. Det lovar jag mig själv!
Ibland önskar jag att jag inte var det kontrollfreak jag är. Det blir väldigt tydligt sådana gånger som nu till exempel, när vi precis har flyttat. Jag skubbar runt och plockar upp... och plockar ner... ställer grejer här.... och flyttar på det... ställer någon annanstans...
Grejen med mig är att jag oftast får en idé i huvudet och då kan det vara väldigt svårt att hitta den speciella detaljen i någon butik sen. Fast, i och för sig så är ju letandet en del i processen och själva hittandet klimax på något sätt.
Nu har vi ju i alla fall hittat gardinerna till vardagsrummet och sovrummen, men till köket och hallen då?! Jag har bestämt mig för hissgardiner, då insynen är enorm och från ett boende på landet (där jag nästan kunde springa näck, fast jag gjorde inte det...) till ett i stan, så behöver jag lite insynsskydd.
Men men, efter att ha dammsugit alla butiker i närheten på deras sortiment, utan något som helst aha, vände jag mig till min bästa vän Google. Och där, på skärmen framför min näsa, uppenbarade sig GARDINERNA! ÄNTLIGEN! Som jag har väntat och längtat och nu är de på väg hem till min brevlåda. Tillfredsställelsen är nästan total, om det inte vore för en nyfödd idé... Men det inlägget kommer senare!
Här följer en lite försenad sammanfattning av veckan som har gått.
Toppar:
Jag har fyllt år. Visst är det lite speciellt att fylla år, även om man blir lite äldre, men förhoppningsvis också lite klokare. Man blir lite extra bortskämd och kanske får slippa undan några måsten, om än bara för en dag. Bli lite uppvaktad med ett paket eller två. Jag gillar det!
Mitt arbete. Ja, jag vet att jag tar upp det varje vecka, men jag får så otroligt mycket energi och glädje av mitt jobb, så jag är tvungen att ta upp det. Söndagsångesten inför måndagmorgon finns inte!
Solen. Den värmer, fåglarna sjunger och blundar man kan man nästan låtsas att det är vår. Men den är på väg!
Mina barn. Allra helst W denna vecka. Fortsätt i samma anda efter sportlovet och allt kommer att gå som på räls!
Dalar:
Influensatider. Alltid lika tråkigt, men vi har tack och lov varit förskonade, bara lite lättare förkylningar inom dessa väggar.
Ja, det var tydligen "dåligt" med dalar i vecka och det tackar jag för!
Nu ser vi fram emot en veckas sportlov med tid för både inne- och uteaktiviteter med familj och vänner!
Det här med barnkalas, måste man bjuda alla? Även de man kanske inte ens drar jämt med? Gör vi vuxna det? Inte jag i alla fall. Varför skulle jag bjuda hem någon jag inte vill umgås med?
Något jag däremot inte tycker är schysst är att dela ut inbjudningskort i en klass om inte alla i klassen är bjudna, men skickar man det via post, tycker jag att det är alldeles upp till var och en att bestämma själva vilka man bjuder.
Jag kan inte som förälder först säga åt mina barn att "ni måste bjuda alla, även om ni inte ens pratar med henne/honom, så att ingen ska bli ledsen" och sedan, när de blir äldre upptäcka att verkligheten faktiskt inte ser ut så. Världen är ju tyvärr full utav orättvisor och det måste vi alla lära oss, förr eller senare. Jag väljer "förr", bara för att inte måla upp en fantasivärld som inte finns. Sen är jag väldigt fantasifull i andra hänseenden!
Så jag fortsätter att köra på min linje och vara brutalt ärlig. Älska eller hata, varsågoda!
Mycket har hänt i mitt liv under de veckor jag har varit frånvarande från bloggen. Jag har:
1. Samlat MASSOR med vuxenpoäng i form av husköp (jag kan kalla huset för MITT! WOW!), jag har bolån på banken (hade inte riktigt alla pengarna i plånboken, hehe!) och jag har fått känslan av att faktiskt kunna klara av mycket själv (efter 38 år...).
2. Börjat använda mina ben och fötter sjukt mycket, eftersom jag promenerar nästan överallt. Vågen tackar för det (5 kg bort på två veckor!) TACK! Jag tyckte att jag gick mycket förut också, men tydligen inte tillräckligt.
3. Inte haft Internet, därför det tillfälliga avbrottet. Som mamma tackar jag för det, eftersom det har fungerat som lite avgiftning för vissa familjemedlemmar...Hehe! Men som bloggare och flitig googlare tycke jag att det har varit jättetrist! Men istället har jag hunnit fixat i huset och det är inte fy skam!
Men nu är jag tillbaka i de gamla gängorna igen och nu slipper ni inte undan!
Jag är en livsnjutare som jobbar som undersköterska på en vårdcentral, har tre underbara barn och mina stora intressen är inredning och samspelet mellan människor!
